Konsthallen
Marie Bendroth Karlsson[1] skulle vara med oss under dagen och vi träffades utanför konsthallen. Vårt första besök var på konsthallen där vi träffade Mia Renström som presenterade utställningen som ägde rum i konsthallen vilken hette "A story within a story". Den handlade om den historia som fanns bakom alla konstverken. Under besöket så delades vi upp i mindre grupper och vi fick sedan välja ut ett konstverk som vi skulle fundera på vilket budskap konstnären ville förmedla, vilka tankar som väcktes.Vi skulle fundera på hur vi kunde koppla de känslor som konstverket väckte inom oss och hur vi sedan kunde arbeta med det i en barngrupp och koppla det till barnperspektivet.


Det fanns mycket inslag av växter på utställningen, något som barnen säkert skulle tycka vara kul, att få inspiration till att till exempel använda växtpress att göra diverse egna konstverk.

Förutom alla målningar och bilder fanns det även skulpturer och montrar med mer fysiskt material. Första intrycket jag fick var att det skulle kännas lite vanskligt att ta med en barngrupp på ett studiebesök på konsthallen. Risken skulle vara påtaglig att barnen skulle bli lite för närgångna med det utställda materialet. Att dela upp barnen i mindre, mer hanterbara grupper hade varit en lösning, att ha med föräldrar som extrastöd. Det hade nog varit givande för barnen att ta del av det utställda, att vidga sina vyer och fundera på var konstverken skulle föreställa och så vidare.

Röhsska
Museipedagogen Tanja Axelryd[2] guidade oss genom Röhsska museet. Hon började med ett litet föredrag om Röhsska museet, hon förklarade att museets fokus låg på mode, design och konsthantverk från olika epoker och stilar.
Vi fick gå en guidad tur runt hela museet och Axelryd[2] gjorde den som hon brukar göra med barn. Hon förmedlade att det är viktigt att barnen får uppleva Röhsska med hela kroppen, hjärnan och alla sinnena. Att vara flexibel i sin planering nämnde hon, att ta va lyhörd och ta tillvara på barnens intressen. Detta är något man verkligen får utveckla i förskolans verksamhet, att ha en lyhörd och flexibel inställning till sin planering. Barnen lär sig mer genom att de får utforska det de själva är intresserade av och deras egna upptäckter kommer de då ihåg i större utsträckning.
Det var tydligt att det var en väldigt barnanpassad miljö på Röhsska museets skapar-/samlingsrum, fanns spår på barns kreativitet lite varstans! Ett härligt exempel på barns kreativitet syntes på gardinerna. Barnböcker på barnens nivå var roligt att se=)
Lejonet och draken, två glaserade tegelreliefer, pryder väggarna i en stor sal i Röhsska museet. Dessa härstammar från tyska utgrävningar i Babylon och köptes in efter två stora donationer till Röhsska museet 1931. Dessa får i Sverige ensamt representera de gamla babyloniernas konstnärliga kultur. För barn är de nog bara spännande och häftiga motiv. Barnen har kanske sett Lejonkungen och Draktränaren, två populära barnfilmer, en från förr och en nutida.


Lejonet och draken, två glaserade tegelreliefer, pryder väggarna i en stor sal i Röhsska museet. Dessa härstammar från tyska utgrävningar i Babylon och köptes in efter två stora donationer till Röhsska museet 1931. Dessa får i Sverige ensamt representera de gamla babyloniernas konstnärliga kultur. För barn är de nog bara spännande och häftiga motiv. Barnen har kanske sett Lejonkungen och Draktränaren, två populära barnfilmer, en från förr och en nutida.


Det fanns mycket som kunde kännas igen från vardagen, allt från fina konstverk, plastcyklar till inslag av vardagliga saker i konstverken. Något som säkert skulle uppskattas av barn, att de får en igenkänningsfaktor i de annars kanske abstrakta konstverk.
Hasselblad center
Hasselblad center är namnet på Hasselbladstiftelsens utställningshall i Göteborgs konstmuseums lokaler. Hasselbladstiftelsens ändamål är att främja fotografin, vetenskaplig undervisning och forskningen inom naturvetenskap.
Hasselblad center är en stor plattform för fotografier i norden där tre stora utställningar visas per år, varav en är årets Hasselbladpristagare.
Mina första intryck av fotoutställningen av "A story within a story" (en annan del av den utställning som var i konsthallen) var att det mest var svartvita fotografier, ganska sterilt och mindre inbjudande för barn. Bilderna var dock strukturerade på ett kreativt sätt men motiven var mest historiska, intressant för mig som historieintresserad men knappast så intressant för barn i förskoleåldern.
Det fanns dock roliga inslag av olika figurer som rörde sig, ofta projicerade av en dold projektor. Det var häftigt och spännande, säkert givande för förskolebarn. Känslan jag fick var dock att en "se men inte röra"-mentalitet rådde på utställningen, alltså inte så passande för barn som gärna upplever med hela kroppen och med alla sinnen.
Lokalerna var inte särskilt inbjudande för barn i förskoleåldern i stort sett, små inslag hade kunnat fånga barnens intresse ett tag men inte för någon längre stund. Att låta barnen få fotografera och göra en egen utställning hade varit en rolig och givande aktivitet för förskolebarn. Det tar jag med mig från mitt besök på fotoutställningen.
Referenser:
[1] Bendroth Karlsson, Marie. 2015-09-30
[2] Axelryd, Tanja. Röhsska museet. Röhsska museet i Göteborg, 2015-09-30
[1] Bendroth Karlsson, Marie. 2015-09-30
[2] Axelryd, Tanja. Röhsska museet. Röhsska museet i Göteborg, 2015-09-30